The beginning is always the hardest part...

Så här, nu har jag startat en blogg för att ni skulle få veta hur det går med min praktik i Ukraina. Jag försöker skriva hit så ofta som möjligt. Officiellt börjar praktiken den 3 i juli då jag flyger från Helsingfors till Odessa med min vän och blivande arbetskompis Petra, så inläggen före den 3 juli handlar mer eller mindre om förberedelserna inför praktiken...

Men idag ska jag berätta lite om hur jag fick denna praktikplats.

Rötterna till allt detta når sig till våren 2011 då jag var med min bibelskolaklass från Bibelskola Göteborg på en volontärresa till Ukraina. Den var 11 dagars resa och ordnades i samarbete med Nordisk Östmission (senare i texten bara 'NÖ'). Dessa 11 dagar var en riktig "point of no return" i mitt liv, för då fick jag se en pytteliten glimt om de ukrainska barnens liv och blev av med min dåliga attityd mot Ryssland och allt som jag kopplar till det, i detta fall det gällde också alla gamla länder i Soviet Union. I stället fick jag en en stor kärlek mot Ukraina och dess människor! (Du kan läsa mer om denna resa i NÖs tidning, s. 22-28)

Eftersom den här resan gick så bra bestämdes det att ordna en likadan igen i november 2012 (en liten text om resan i Hälsning, s.8). Under resan fick vi höra om Gennadij Millers planer om att samla en grupp volontärunga som skulle vilja evangelisera på ett sommarläger för barnhem- och internatskolebarn. NÖ ville samarbeta med Miller i detta projekt, men det fanns ett problem: vem skulle kunna åka dit och jobba gratis där i 2-3 månader? Du kanske gissar vem anmälde sig som frivillig? JAG!!!

Det har funnits flera stunder när osäkerhet och oklarhet har tagit plats men allt har löst sig och så småningom börjar också jag inse att detta faktiskt händer! Jag ska åka till Ukraina och arbeta där med härliga unga och jobba för det som är viktigt för mig! Så otroligt men ändå sant!

Nu under våren har jag och Petra träffats ungefär en gång i veckan för att be tillsammans för resan, vilket är det bästa sättet vi har kunnat förbereda oss inför resan! Detta har varit väldigt betydelsefullt för oss och jag tror att vi båda har fått väldigt mycket ut av dessa böneträffar! Och mitt ödmjuka önskemål är att också ni som läser denna blogg skulle kunna be för oss och vårt arbete på lägret, för vi behöver det!

Puss och kram,

Sanni