Liten paus i uppdateringen...

Vi har varit i Odessa för helgen. Men jag har inte uppdaterat  bloggen, för jag inte har hunnit skriva någonting under veckan, för det har varit väldigt intensivt för oss, och nu har det varit dags att vila, inte skriva på bloggen. Så hoppas att ni kan förlåta mig detta. Nästa vecka får ni höra mer om saker och ting som har hänt under senaste tider. 

Take care. And remember: God is good, all the time. 

/Sanni

Möten med verkligheten och livets realiteter.

Hallå! Här kommer igen en liten rapport om veckans händelser:

15.7.2013

Församlingssalen i Nikolaev.

Nu sitter vi i Millers skåpbil på vägen till Rybakovka. Helgen var väldigt avkopplande och det kändes bra att bara vara utan något större program. Igår fick jag och Petra spela och sjunga tre låter på finska i gudstjänsten. Gudstjänsterna här är lite annorlunda än de som jag brukar vara med hemma i Finland. Jag tror att största orsaken till det är det att församlingen inte har egen präst utan församlingsmedlemmar tar ansvar om olika punkter av gudstjänsten. I gårdagens gudstjänst sjöng vi många ryska psalmer, sen var det bibelläsning och några tal, Gennady predikade. Några församlingsmedlemmar läste någon text till hela församlingen. Förbön var sådan att var och en som bara ville fick be högt för de saker man hade på hjärtat.

I morse har jag vaknat kl. 6.05, för frukosten var kl.7 och planen var att vi skulle åka kl. 8. Men planerna ändrades lite för flera saker skulle tas hand om först. Närmare niotiden började vi köra mot Rybakovka. Idag ska många saker talas om och möjligtvis kommer vårt program lite att förändras, och förhoppningsvis så att man faktiskt skulle kunna veta hela veckans program i förhand. Hittills har vi levt så att varje morgon får vi veta vilken grupp vi besöker på den dagen och sen under dagen får vi veta mer vad annat kommer att hända, vilket har varit ganska stressande, men också lärorikt, måste man säga. Här lär man sig att vara flexibel.

Vi märkte direkt att vi var saknade under helgen. Till och med några av lägrets personal kom och kramade oss när de såg oss. Och barnen gjorde detsamma. Många kom och sa att de hade haft det väldigt tråkigt när vi var borta.

Vi trodde att vi inte skulle hålla lektioner idag men vi ändå höll en lektion till en grupp av utvecklingsstörda barn, vilket var lite mer utmanande än vad vi har haft tidigare, men lyckligtvis vi hade Luda, vår tillfälliga tolk, som var väldigt duktigt med dessa speciella barn. Man märkte direkt att hon jobbar på branschen också; hon jobbar som lärare i ett internat.

Medan jag och Petra tog tupplur efter lunchen(vi var väldigt trötta!) hade Gennady och Anders ett möte om det hur vi ska arbeta här i fortsättningen. Det kom upp att några av lägrets personal hade använt mer auktoritet över oss än de i verkligheten har och nu är det så att vi kommer att ha mer program under dagarna.  Vårt dagliga schema ser ut så här:

(7.00 upp och till gymmet)

8.45 Frukost à Bönestund efter frukosten

11.20-12.20. Bibel- och språklektion med dagens grupp

Efter lektionen planerar vi program för nästa dag

13.45 Lunch

Efter lunchen har vi siesta till 16.30.

16.30.-17.30 Diskussion med dagens grupp

Efter diskussionsstunden höller vi kreativa lektionen: vi spelar gitarr och sjunger några låter, sen berätta kanske en bibelhistoria och kommunicerar med barnen som kommer till oss. Detta är alltså helt frivilligt för barn.

19.30 Kvällsmat

20.30 Discotime!(Fri kommunikation med barn)

23.00 Dags att sova.

Det känns väldigt skönt att ha en ordentlig tidtabell. Förstås det kan komma några förändringar, men man ändå vet nu mer om sin kommande dag än vi visste förra veckan.

Efter Anders och Gennadys möte åkte de två till Odessa, för Anders ska åka tillbaka till Sverige på onsdag, så han hinner nu lite lugna ner sig efter dessa arbetsfulla dagar.  Det var bra att han var här med oss från början så att vi fick planera och fundera tillsammans hur saker och ting borde göras och hur vi kan utveckla vårt arbete.

Efter att vi hade sagt farväl till Anders höll vi en lekstund för barn. Några av dessa barn var från gruppen vi besökte tidigare idag och resten av dem var sådana som gick förbi, såg oss spela och ville komma med. Det var en trevlig stund, och till slutet när jag och Petra inte orkade springa med barnen, fick vi märka att de kunde fortsatta utan oss. Och det är delvis meningen med dessa lek-/spelstunder: att lära barn nya lekar och spel så att de kan själv börja spela när de bara upplever så.

Efter kvällsmaten var det disko, som vanligt. Tvillingarna, som jag berättade i förra inlägget, hade köpt oss en kinesisk lykta igen och vi for och tände den på stranden. De gav oss igen en gåva; små mjukisormar den här gången. Vi har nu så pass många mjukisormar att vi började kalla oss själva ”the Snakegirls”, haha.

16.7.2013

Bilder för vår första kreativa lektion.

Idag hade vi vår första kreativa lektion. Först var det lite svårt att hitta ett ställe var vi skulle kunna vara så att barn hittar oss men så att det inte är för mycket oljud runtomkring oss. Till slut satt vi ändå till ett ställe nära högtalare som spelade musik konstant, men vi struntade i det och började spela gitarr och sjunga olika sånger på finska. Snart kom det några barn och lyssna på oss. Mellan sånger diskuterade vi med barnen, och då och då ville några av dem själv testa spela gitarren. Lyckligtvis hade jag med mig några gitarrackord ritade på papper, så det gick också att lära dem någonting de inte kunde tidigare.

Jag också lagade en fågel!

På lektionen för dagens grupp berättade vi om kung David, lärde dem lite engelska och sen lagade vi alla en origami-fågel. På dagens diskussionsstund märkte vi att rökning är väldigt genomtalat tema också här i Ukraina, så det inte lönar sig att prata mer om det längre. Istället ska vi fokusera mer på deras framtid och vad de vill jobba med osv, någonting som kommer dem nära. Men ändå det verkar vara så att unga här är utan hopp i sitt liv, för de bara skrattade på oss när vi frågade vart de skulle vilja åka om de skulle kunna välja. Det känns nog lite löjligt att ens fundera vart man skulle vilja åka om man inte ens är säker om det vad man gör med sitt liv nästa höst.

17.7.2013

Idag slog verkligheten i ansiktet och hårt. Vi fick höra om några småbarns historier och dagen har gått med att smälta de här historierna: olika slags vålds, sexuellt övergrepp, försummelser, allvarliga sjukdomar, etc. Och allt detta bara därför att deras föräldrar har gjort dåliga val i sitt liv och har varit okunniga att älska och ta hand om sina barn. De här barnen måste bära de här fysiska och psykiska ärren dem med sig hela sitt liv. Och deras bakgrund orsakar också det att ingen vill adoptera dessa barn, så deras framtid ser väldigt mörkt ut. Och samtidigt kan jag inte förstå hur dessa barn kan vara så glada och fulla av livsglädje. Allt detta går över mitt förstånd. Dessa barn behöver kärlek och sådana vuxna som de kan lita på, för de inte har haft dem i sitt liv tidigare. Jag kan inte förstå hur någon skulle vilja skada så mycket sitt eget barn. Jag är så arg och så ledsen samtidigt. Jag kan inte tåla det här.

Förstås blir man också lite orolig för sin egen hälsa för några av barns sjukdomar är smittsamma och också ganska allvarliga. Man får gärna be för oss att Gud skulle beskydda oss från allt ont här.

Dagens kreativa lektion gick ganska bra, vi började med att sjunga och spela några låter på finska, sen berättade skapelseberättelsen med hjälp av bilder och diskuterade om hur man borde behandla skapelsen med de barn som var med oss. En av dem berättade ett gott råd han hade hört av en vise man: ” Om du skratta åt någon annan människa, skrattar du åt Guds skapelseverk.” Till slut sjöng vi några sånger på ryska, vilket var bra för då behövde vi inte så mycket vår tolk och hon fick vila då.

18.7.2013

Dagen har gått ganska fort förbi, delvis därför att man fortfarande funderade på de där sakerna man hörde igår. 

Efter flera missförstånd och förändringar på tidtabellen bestämde vi hålla kreativa lektionen före diskussionsstunden och de båda på samma stället. Detta var Tanjas förslag och personligen var jag lite skeptisk mot det. Men vad bra att vi gjorde just såsom Tanja föreslog, för både kreativa lektionen och diskussionen var succéer! Jag och Petra var på plats typ tio minuter före Tanja och satt på en bänk och väntade. Snart började barn komma till oss. Snart det far flera av dem runtomkring oss. 
Just då ringde Anders för att kolla vårt läge och berätta att han hade åkt tryggt hem till Svea-mammas famn. Medan jag pratade med Anders började Petra visa barn bilder av djur som vi hade ritat tidigare under dagen för nästa engelska lektion. Petra hade bra kommunikation med barnen utan Tanja och sen när hon kom, började vi sjunga lite på ryska. 
Sen berättade vi om syndafallet, med hjälp av fina bilder förstås. Efter bibelberättelsen sjöng vi igen på ryska, och barnen tyckte jätte mycket om att sjunga fast låtarna var obekanta för dem. Sen började vi direkt vår diskussionsstund med barnen. Vi diskuterade om vänskap: hurdan en god vän är, vilka egenskaper en god vän har, vad en god vän ska inte göra till sina vänner, hur man gör när man gör ett misstag gällande sina vänner etc. Barnen gav oss väldigt bra svar och man märkte att några av dem hade funderat mer på saken. Det bästa rådet jag fick av dem var att en god vän inte biter sina vänner, måste komma ihåg detta. Sen kastade vi bollen till barnen och sa att de får fråga oss vad som helst. Vi förväntade att de skulle fråga om oss och Finland såsom tidigare grupper hade gjort. Men de här barnen frågade om våra vänner och sen kom det många frågor om olika svåra situationer inom vänskap, och vi försökte svara så bra och smart som bara möjligt. Det att diskussionen handlade bara om temat från början till slutet var en positiv överraskning för oss, fast det har nog varit vårt mål redan från början. Det kändes så skönt att lyckas med val av temat och annars också. Gotta love my job right now!

I kväll fick vi en oväntat annons att vi måste flytta från vårt rum i morgon bitti, för det kommer mer folk som behöver också en logi, så före vi for till disko packade vi mest av våra saker så att allt går så smärtlöst som bara möjligt i morgon bitti. 

Efter diskon for Petra väldigt tidigt och borsta tänderna. Hon var borta ganska länge och om en halv timme ringde Tanja: "Petra has a date with a boy, but she will come back soon, don't worry!" Haha. Undrar bara om detta handlar på något sätt min födelsedag i morgon...

19.7.2013 (Min födelsedag!)

Taket, golvet, fönstret och 2/4 sängar i vårt nya rum.

I morse flyttade vi. "You loose nothing when you get to your new room!" var ett löfte som vi fick just före vi började bära våra saker till det nya rummet. Den enda goda med vårt nya rum är placering: vi är precis bredvid stranden. Men annars var vi väldigt besvikna: man kan se marken genom hål på golvet, samma sak med väggarna, fönstret är sönder, rummet är smutsigt, och nära barnens boningar så vi knappast ha möjlighet till egen frid... Okej, detta låter såsom vi skulle vara världens värsta snobbar men vi känner oss väldigt otrygga i rummet: dörren ser ut såsom någon hade brutit sig in genom den och man kan låsa dörren bara med ett hänglås. Vi vågade inte lämna någonting värdefullt i vårt rum utan att någon av oss var där, vilket ledde till det att jag satt i vårt rum och spelade gitarr medan Petra och Tanja for till byn och köpte bussbiljetterna till Nikolaev vart vi ska i kväll. Men möjligtvis får vi vårt gamla rum tillbaka på måndag eller sen skaffar vi ett annat logi för oss själva, för känslan om trygghet är någonting som är så viktigt att vi inte kan lämna den! Allt detta få det kännas att vissa personer, som har makt, uppskattar inte oss och vårt arbete.

Några av mina födelsedagspresenter/överraskningar

Men dagen har nog innehållit också bra saker. Jag har fått flera gratulationer från folket här och sen flera sms:ar från Finland och Sverige. Och sen Tanja, Petra och några barn här har ordnat olika överraskningar åt mig under dagen. Så nu fick jag också veta vad Petras "date with a boy" verkligen handlade om, heh. Jag känner mig väldigt omtyckt!

När Tanja och Petra kom tillbaka från byn packade vi snabbt alla våra saker och började gå mot busshållplatsen. I vårt rum lämnade vi bara typ godis, vatten och allt vårt sysselsättningsmaterial. Efter en och halv timmes guppiga bussresa var vi framme i Nikolaev. När vi hade fått sätta våra grejer på sin plats i vårt rum och tvätta våra smutsiga fötter gick vi till den lokala mataffären och handlade lite kvällsmat åt oss. Oj vilken skön känsla att få själv bestämma vad man äter och hur mycket! Man märker att vi har blivit lite trötta på det hur noggrant maten på lägret är ransonerad och att man har bara två alternativ: att äta maten eller lämna maten.

Sen före läggdags fick jag ett Skype-samtal av mamma och pappa och fick också se min käre katt, Tassu, som bor hos mina föräldrar medan jag är här. Lite hemlängtan och kulturkrock kan möjligtvis märkas men ändå älskar jag att vara här!

// Ett år äldre Sanni

Vad har hänt under veckan...

Tjänare! Jag har inte haft tillgång till internet under veckan så här kommer ett låååååångt inlägg. Jag har skrivit lite dagbokligt och lagt datumen som mellanrubriker så att det är lite lättare att läsa, kanske...

Men nu kör vi!

6.7.2013

 Så igår åkte vi från seminariet till lägret i Rybakovka.  För en glad överraskning kom också Gennaldy Miller och hämta oss till lägret. Då åkte vi med två bilar: Anders och Petra i biskop Victors bil och jag i Gennaldys bil. Allt kändes så skönt: vi hade just fått duscha och klä rena kläder på oss och sen fick vi resa till lägret. På vägen hit kunde jag inte låta bli att le, det var så vackert med de stora och vackra fälten fulla av solrosor! Så otroligt vackert!!!

Vyn från vårt första rum.

På lägret fick vi möta lägrets verksamhetsansvarig, men kommunikation med henne var lite seg. för hon inte kunde engelska och vår egen tolk hade inte kommit än på lägret. En av läraren fick tolka till oss, hon själv sa att det var jobbigt att tolka eftersom hon inte var professionell och viste inte alla ord. Men vi var väldigt tacksamma om henne, utan henne skulle vi inte ens kunna kommunicera med andra på lägret. Och det sa vi också till henne! Vi fick se våra rum: jag och Petra fick ett rum med dörren mot Svarta havet! Vilken vy! Och Anders fick en väldigt rosa och stort rum med fyra sängar! Men sen vi bytte rum direkt på kvällen för vi fick idag vår tolk, Tanja, hit och hon kommer att bo med mig och Petra så vi tänkte att det är lättare att byta rum direkt. Så farväl, fin morgonvy. 

Svarta havet

Men havet är ändå lika nära oss som det var där i andra rummet, i morse for jag och Petra för en morgonsimning i Svarta havet, vilket tydligen kommer att bli en av våra morgonrutiner här. Ganska lyxig, tycker jag. Havets närhet har också en liten nackdel. Det är väldigt fuktigt i vårt rum. Delvis det kan också vara byggnadens fel, men jag tror att havet har också sin del i den här fuktigheten. 

Igår firades det någon slags kvällsfest/program också. Först fick vi höra vem från vilka internatskolor hade vunnit i olika sports, bl.a. volleyboll och fotboll. Festens tema var Ukrainas seger i andra världskriget. Vi fick se och höra flera olika shower av sång, dikt och dans och sen också små avsnitt från gamla filmer och bilder från kriget. De unga som visade sina talenter under kvällen var jätte duktiga! Det känns väldigt tråkigt att ens fundera på det hur lite de där barn och unga får använda sina gåvor så liten i sitt liv.

Idag borde vi ha vår första lektion, men det blev inte av utan vi diskuterade med lägrets Zoija om våra lektioners innehåll. Och nu verkar det vara så att istället att ha alla lektioner valfria för barn, är våra lektioner om kristen etik och diskussion-timmar obligatoriska för alla, men sen social skills –lektioner, där vi undervisar dem olika språk(engelska, finska, svenska, tyska, spanska) och annat t.ex. musik är valfria. Det finns 750 barn här på lägret, vilket betyder att vi kommer att undervisa samma lektioner flera gånger. Barnen är färdigt delade i 11 grupper så vi behöver inte oroa oss om grupperna. Sen vi räknade med Petra att det är sammanlagt 3 lektioner per grupp under lägret, för det är en lektion per dag och en grupp per lektion. Det finns några utmaningar med det att det är bara 3 olika lektioner:

·      innehållet måste vara väldigt bra planerat och genomtänkt  man måste kunna variera lektioner så att det är passliga för alla 11 grupper som har barn i olika ålder (de barnen/unga här är 6-17 år gamla)  man ska göra så intressanta lektioner att man själv orkar undervisa dem 11 gånger. Men det positiva här är det att man har lite tid också att utveckla sina lektioner när man ser att någonting inte funkar så bra.

O-kyrkan i byn

Idag besökte vi med lägrets verksamhetsansvarig den lokala byns ortodoxa kyrka. Kyrkan var ganska ny och modern jämförd till de andra ortodoxa kyrkor jag har sett, men ännu väldigt vacker. Det finaste sak med ikonerna är det att när man tittar på dem, behöver man inte kunna något språk! Orsaken till besöket var det att verksamhetsansvariga behövde en bunt små ljus för kvällens fest.

Dans i Ivana Kupala.

Brinnande Ivana Kupala.

I kväll firades det Ivana Kupala-fest som har väldigt starkt sina rötter i ockultismen, men folk inte inser det vara så farligt, tydligen. Först vad det lite dans runt en pyntat träd och sen runt en stor docka. Sen fortsatte vi till stranden där dockan tändes och sändes till havs, vilket representerar att skicka bort allt ont. Sen tändes det en stor eld och folk dansade/sprang runt den. Sen när den hade brunnit tillräckligt, började unga par springa och hoppa över elden, vilket ger åtminstone ett års lycklig fortsättning till förhållandet. Det var väldigt jobbigt att tacka nej till alla de där inbjudan att delta i dans och eld, för vi inte ville delta i det pga. festens ockultist bakgrund men folket inte tycker att det är någonting farligt, ”Ukrainian tradition! Ukrainian tradition!” försökte en kille övertyga oss.

7.7.2013 

Idag kommer vi möjligtvis hålla vår presentationslektion till barn, alltså berätta lite mer om oss själva och om våra hemländer, Sverige och Finland och sen sjunga lite på finska och på svenska. Vet inte ännu om denna lektion blir av, för här verkar vara sådan ande att ”inget lyckas men allt ordnar sig.”

Kulturen. Ja, såsom jag anade tidigare här i bloggen, det är så att jag inte får bära t.ex. mina egna väskor. Under första kvällen på lägret, bar en 13 år gammal kille både min tunga ryggsäck och Petras stor väska plus 6x1,5 liter vatten på samma gång från vårt första rum till vårt nuvarande rum, avståndet mellan rummen är typ 500 meter. Helt sjukt. Men då är det inget under att även unga killar här ser väldigt tränade och muskulösa ut. De bär ju allt och gör mycket mer fysiskt arbete och idrottar mer än t.ex. lika gamla killar  i Finland. Man känner sig som prinsessa här när killar gör allt för oss, men samtidigt min ”jag själv”-attityd dyker upp ganska ofta. Eller sen är det omedvetet att jag vill själv bära mina egna väskor osv. för jag vet att i Finland det inte kommer att hända att någon annan skulle komma och bära mina saker, så det är inte fiffigt att bli van vid med så här bra service, haha. (Gratis tips för finska (och svenska) män: skärpa er! ; >)

Och på igår kvällens fest när vi gick barfota på stranden fick vi inte ens bära våra egna skor, Sergei, den killen som bar våra väskor, tog hand om dem. Sen när vi kom från stranden gav han oss våra skor så att vägens stenar inte skulle göra ont i våra fötter, men förstås våra fötter var smutsiga så han började rena dem från sanden. Han är en väldigt gullig kille: redan under första kväll kom han till oss och berättade att han går varje söndag till kyrkan och hjälper prästen där. Sen han har en ikon om Jesus Kristus och han ber framför dem varje kväll. Sen han frågade om han får be för oss i sina kvällsböner. Jag är lite övertygad av allt det intresse och kärlek han och andra barn här har visat oss. Förstås det finns språkmurar men ibland räcker det med en vänlig leende och några ord: ”Привет! Как дела?” (Kanske jag lär mig nya ord så småningom. )

9.7. 2013

Igår fick vi börja med vårt program med första gruppen.  Först hade vi en 10 minuters presentation om oss själva, sen jag och Petra dramatiserade bibelberättelsen om det borttappade fåret. Efter berättelsen hade vi en engelskalektion där vi gick genom hur man presenterar sig själv, hur man säger god morgon/dag/kväll/natt, gick genom numren 1-20 och färger. Sen lekte vi lite tillsammans. Senare på eftermiddag hade vi diskussion i gruppen om rökning och också diskussionen avslutades med lekar. Lektionerna och diskussionsstunden var omtyckta av både barn och vuxna(gruppens tutorer).  Det var otroligt fint att se hur barnen ville lära sig nya saker och hur de var glada när vi lekte med dem! De frågade direkt när vi kommer nästa gång. Oj, de är så söta!

Simningssällskapet.

Senare på dagen tog vi det lugnt och låg på stranden i solen och simmade där emellan. Tyvärr hade vi lite äckligare simningssällskap: medusor, små och stora. Det kändes skönt att bara ligga där och låta solens värme fastna på huden. Under vilostunden chockerade jag och Petra vår tolk genom att berätta

om hur finnarna är nakna i bastun och hur i många familjer hela familjen badar bastu tillsammans. Tydligen nakenhet är lite tabu här nere…

På kvällen var det disko till barnen, igen, för det är sommarlov nu. Barnen här tycker om att dansa och hela tiden måste det höras musik. Här nästan varje barn och unga som har en mobiltelefon med musikspelare lyssnar på musik genom telefonens högtalare. Musik är alltså en väldigt viktig del av livet.

Diskokvällarna är också bra tillfällen för oss, för då barnen är mer öppna och de kommer lättare att prata till oss. Det är nog lite jobbigt när vi är tre som inte talar ryska, tiotals barn som alla vill samtidigt prata med oss och bara en tolk. Men ändå har vi kunnat skapa bra kontakter med dem. Till exempel en tjej, Jelena, kan komma många gånger under kvällen och krama mig för några minuter och sen går och dansar lite igen. Det, att hon kommer till mig och ”tankar” kärlek, känns lite ledset, för det visar nog väldigt tydligt att hon inte har fått tillräckligt kärlek och acceptans, men samtidigt jag är glad att hon känner sig trygg och accepterad i min närvaro, fast vi inte har gemensamma språk. Likadan längtan till kärleken och närheten syns i andra barn också, för vi får här en massa kramar varje dag. Min oro är det att dessa barn, speciellt tjejer, börjar söka acceptans, kärlek och närhet i fel ställen.

Idag har det varit lite jobbigare dag, för jag har varit väldigt trött och irriterad hela dan. Idag har jag varit också extrafrustrerad om det att jag inte kan ryska. Kommunikationen med unga är jobbigt när man inte har ett gemensamt språk och några unga inte ens försöker hjälpa oss att förstå vad det säger utan de bara pratar och sen skrattar efter det. Men man måste bara kämpa vidare, kanske det blir lättare under tiden...

Vår kära toalett.

Igår konstaterade vi med Petra att det är konstigt hur snabbt man blir van vid med olika saker, t.ex. hygiennivån här är ganska låg: inget är steril-rent, några av barn kan lukta väldigt illa, toaletten är i förskräckligt skick, duschen funkar inte så bra och det finns smådjur (myggor och andra vänner) både

inom- och utomhus. Första natten här med alla spindlar och myggor runtomkring rummet och i sängen, var väldigt jobbigt. Men nu funderar man inte ens på det länge. Fast det är nog roligt att se hur lokala tjejer blir förskräckta av ett bi eller något annat smådjur men jag kan hålla mig lugn (min mamma är biodlare och det har jag lärt mig av hennes intresse att det inte lönar sig att börja skrika, springa och vifta med händerna), t.ex. igår kväll vi hade en liten trollslända i vårt rum och jag fick vara den som jagade efter den och tog den ut. I’m such a bug hero, ha ha.

Den andra saken jag har märkt att jag har blivit van med är att vi äter här bara tre gånger om dagen: frukost kl.8:45, lunch kl.13:45 och kvällsmat kl.19:30.  Här är så varmt och matportionerna är så stora att man inte ens hinner bli hungrig mellan måltiderna. Maten här är ganska gott, men de som har en låg-kolhydratrik diet skulle inte klara av här, för här på tallriken är kanske 15% kött, 80% potatis/pasta/ris eller motsvarande och grönsaker bara 5%. Och orsaken är förstås det att vi äter mest det som är billigaste. 

En bra sak som jag har också blivit van vid: att gå till gymmet varje morgon

10.7. 2013

"Hei, minä olen Petra. Kuka sinä olet?"

Idag höll vi vår första finska lektion! Det var faktiskt ganska roligt att se hur barnen lärde sig hur man hälsar andra och presenterar sig själv på finska, och speciellt när de skrev upp finska fraser med kyrilliska bokstäver. Efter lunchen hade vi diskussionsstunden med barnen, men plötsligt blev det en diskussion mellan oss och gruppens andra tutor, som ville höra om vi hade lösningar till det hur de äldsta unga i barnhemmen skulle kunna börja sina liv som ansvarsfulla vuxna efter de har flyttat från barnhemmet. Efter diskussionen lekte vi med barnen.

Efter lekstunden började vi gå mot vårt rum. Före vi hann in, kom det en killgrupp som igår hade lite retat mig för mina okunskaper i ryska. De började reta oss igen, alltså prata ryska och ville att vi hade svarat ”da” till deras frågor. Snart hittade jag på att jag hade min footbag med mig och jag hämtade den och vi började spela med killarna. Vi hann spela ganska länge före vår tolk råkade gå förbi oss. Då började killarna kommunicera med oss via henne och snart vi märkte att de bara ville vår uppmärksamhet och tid. Footbag for the rescue!

11.7. 2013

Precis när det kändes att våra lektioner har blivit lite rutin-liknande, ville dagens gruppen lära sig tyska! Grejen är det att av oss tre bara Petra kan tyska. Men lektionen gick bra och till och med jag kunde fungera som lärare under lektionen.

Annars dagen har varit ganska stressig och jobbig. Myndighetskontakter har orsakat flera problem och därför har instämning i vårt team varit ganska känslig. Men lyckligtvis några timmar på stranden och i Svarta havets stora vågor var en bra medicin för vår ångest.

Tävlingar i småbarnens disko.

Under kvällsmaten kom en liten tjej, som serverade maten i vårt bord (barnen jobbar i köket och matsalen gruppvis varje dag) och berättade att vi får en överraskning när vi går från matsalen. Utanför matsalen stod en 15 år gammal kille och väntade på oss. Han hade en liten present för var och en av oss. Den här presenten var inte den första av den här killen och hans bror som vi har fått här, för de har nämligen givit oss åtminstone en present varje kväll. De här killarna är tvillingar och de jobbar som städare i en fitness club i byn. Officiellt är dessa två föräldralösa, för deras pappa övergav familjen länge sen och deras mamma har så svårt drog-/alkoholproblem att hon har förlorat sin rättighet att vara deras mamma. Men ändå de här killarna jobbar och skickar pengar till sin mamma och besöker henne när det är bara möjligt. Tvillingarnas kärlek är någonting överväldigande att jag bli alltid väldigt rörd när jag ens tänker på den. Hur kan de älska sin mamma så mycket och hur kan de älska andra människor i sin omgivning när de har själv blivit övergivna och så malträterade i sitt liv? Det här går till samma kategorin med Kristi kärlek mot oss: jag kan uppleva och se den, men jag kan inte förstå den.

Kinesiska lyktan.

Tvillingarna bjöd oss in i en disko för de yngsta barn på lägret. På diskon hade de olika tävlingar och lekar och dans. Sen till slutet av diskon tände tvillingarna en kinesisk lykta.

Efter diskon sa tvillingarna att de skulle vilja köpa oss en likadan lykta och gå med oss till stranden och tända den där. Och snart en av de sprang till en butik i byn och köpte en för oss. Det var så vacker! Måste säga att dessa killar är mina hjältar och att jag aldrig har varit så stolt över någon som jag är över dem! 

13.7.2013

Igår hade vi möjligheten att klippa oss, och både Petra och Anders använde den här möjligheten. Och resultaten var väldigt bra! Annars gick med packning och väntande, för meningen var att åka till Nikolaev på kvällen, men planerna förändrades hela tiden. Ganska frustrerande, men till slut kom vi framme till Nikolaev kl.1.20 i natt.

Idag har vi fått slappna av och vi har besökt också en stor supermarket för att handla saker och ting för våra lektioner. Och här sitter jag nu i vårt rum ovanför församlingssalen och funderar vad vi skulle äta för kvällsmat.

Imorgon får vi spela och sjunga i dagens gudstjänst. Spännande.

Allt är bra, over and out.

//Sanni

Dag #3 i Odessa.

Ja-a. Nu sitter jag här i vårt rum och skriver medan Petra ännu sover...

1. Texten i tyska lutherska kyrkans dopskål.
2. Altaret i tyska lutherska kyrkan.
3.  En söt (hemlös) katt
4. Chauffören fixar sin lastbil, mitt i vägen.

Igår hade vi en ledig dag i Odessa. Vi gick runt omkring i centrumet, besökte bl.a. tyska lutherska kyrkan, ortodoxa kyrkan och sen några "must see"-ställen och lunchade i en trevlig restaurang. Sen fick vi också växla pengar och skaffade ukrainska nummer för oss (med min finska operator det kostar 2,65€/min att ringa och 1,07€/min att ta emot ett samtal så det är ganska smart att ha ett ukrainskt nummer...). Sen på vägen hem (alltså till teologseminariet) körde vi via flygfältet och kollade om våra bagage skulle ha kommit. Hemma vi lagade mat tillsammans. Det kändes ganska skönt att göra något praktiskt tillsammans. Vi har också bett och sjungit väldigt mycket tillsammans igår, vilken skoj!

1. Anders var lite trött efter vår promenad i stan.
2. Jag och min poet-kompis.
3. MAT!

De säger att man har inte varit i Odessa om man inte har suttit i den här stolen.
Nu har jag varit i Odessa.

Lisää kuvateksti

Och nej, våra bagage hade inte kommit. "We can't guarantee anything." Typisk ukrainsk service, heh heh. Så nu började det dagen nummer tre i samma kläder. Men igår köpte vi lite schampo, tvål och sånt, så att man inte känner sig så äcklig nu. Det finns litet hopp att vi skulle få våra bagage idag men om inte, vi måste gå och shoppa. Jag har lite mixade känslor om det här att våra saker är någonstans vi inte ens vet. Samtidigt tycker jag att det här är inte så farligt, det är ju bara materia, vi kan köpa nya kläder och försäkringen/flygbolaget betalar dem tillbaka senare. Men samtidigt funderar jag på alla de där kläder och grejer som jag hade där i ryggsäcken, på ett sätt de har också lite affektionsvärd, om man nu kan säga så. Men det här är ett bra sätt (fast ganska jobbigt sådant) att lära sig bort från att älska mammon.
Och sen har vi också funderat på det att i världen finns ju människor som inte ens äger mer kläder som vi har på oss nu. Igår bad vi också för detta och sen började vi bara skratta när någon av oss citerade Jesu ord: "Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. " Vi insåg hur vi hade oroat oss i onödan. Och det där bibelordet fortsätter också bra:  "Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har!" (Matt 6: 28-30)
EDIT: Vi hade ju ganska lite tro, för vi fick just reda på att våra bagage hade kommit till flygfältet! Och nu är Oleg och Petra på väg dit för att hämta dem! HALLELUJAH!!!!!!! 

Och idag ska vi åka med SELKUs biskop Viktor Gräfenstein till lägret i Rybakivka. Så det finn inte så mycket tid före det riktiga arbetet börjar. Nu börjar det bli spännande... yalk!

Guds omsorg om oss är så otroligt. I hope I have learned my lesson now...

// en väldigt glad Sanni

PS. Oleg sa till mig igår: "Remember, this is your home for next two months" Det kändes ganska fint att någon på det där sättet välkomnar mig hit. Nu kan jag säga: "я дома."

Framme i Odessa, äntligen!

Det känns att inget har gått bra idag. Vi nästan missade vårt flyg från Helsingfors till Kiev. Sen i Kiev vi var så försenade att våra bagage hann inte med oss till Odessa. Så nu sitter vi i vårt rum i teolog seminarium i Odessa. Känns lite jobbigt att vara tvungna att ha sina svettiga kläder på och bara vänta på den härliga stunden imorn när vi får våra bagage tillbaka. Men ändå kan vi vara tacksamma så som Oleg, som är vår host här i Odessa, påminde oss om det när han bad för kvällsmaten: vi är tryggt framme här i Odessa, vi är friska, vi har tak över huvudet, vi har mat, vi har sängar att sova i... Vi faktiskt har allt vad vi behöver! Förstås skulle det vara fint att ha rena kläder på sig osv, men det är inte så väsentligt nu. Nu ska vi bara gå och sova och kanske allt känns lite bättre imorgon. Gud är god fast vi inte skulle ha möjlighet att vara alltid så fräscha...

//Sanni

IDAG!!!

Om en timme borde jag vara på väg till Petra för att hämta henne så att vi kan åka till Helsingfors-Vanda. Spännande! Fast jag har varit i Ukraina tidigare, är jag ganska nervös just nu, för jag kommer att vara där längre och nu är också konceptet lite annorlunda. Hela tiden man funderar om man har glömt något viktigt och går genom de skrämmande scenarion där allt går fel.
Nu är det dags att packa bilen och ta det lugnt. Herren har sent oss dit, så Han ska ta hand om oss också. Det ska jag lita på.

//Sanni

Vi ska åka om två dagar!

Senaste två veckor har gått väldigt snabbt förbi, och jag har haft så mycket att göra att jag inte har hunnit skriva hit. Och den här uppdateringen kommer att vara ganska tilltrasslad, för det har hänt så mycket och jag måste göra massor nu under två kommande dagar så det är lite svårt att hålla alla sina tankar ihop.

Mest av min tid har gått i förberedelserna och genomförande av Corpus Christi -konferensen, som jag med 15 andra finska unga vuxna ordnade här i Åbo. Konferensen var lyckad och Gud välsignade oss med bra undervisning, fint väder, nya vänner och mat för både kropp och själ! Det var otroligt fint att vara med i projektet och arbeta i ett team där alla ville hjälpa varandra och jobbade fullhjärtat för det gemensamma mål! Jag är så tacksam om allt det goda jag fick under konferensen, Gud är så god!

På konferensen hade vi också 3 unga från Ukraina! Bogdan (son till Gennadij Miller,  har varit vår tolk och chaufför i tidigare voluntärresor till Ukraina och kommer att vara med oss på lägret också), Kristine och Artem. Också Anders från NÖ var med på konferensen, vilket var väldigt bra för då kunde vi planera resan tillsammans med Anders, Petra och Bogdan och diskutera om de praktiska saker som vi hade funderat på, vilket har minskat min stress och lättat min planering och andra förberedelser inför resan. Det är alltid lättare att kommunicera face-to-face än via e-post eller telefon.

Nu under helgen har jag vilat och varit hos min kära guddotter och hennes familj, som jag definitivt ville träffa före jag åker. Jag är så tacksam om dem att jag inte ens kan hitta rätta ord att beskriva det, var och en borde ha lika fina vänner i sitt liv som jag har! <3

Idag har jag besökt läkaren och fått ett läkarintyg som jag ska ge till de ukrainska myndigheterna. Sen har jag också köpt finska godis för present, donerat blod och köpt plåster, diarrémediciner och allt annat vad man nu kan tänka sig att behöva i Ukraina. Nu håller jag på att skriva en lista om saker jag ska ta med mig. Listan är lång, men kanske den här gamla scouten klarar sig av packningen.

"Lite" godis. (Nu märker jag att jag har glömt det viktigaste: Salmiakki!)

Fast det finns mycket att göra och många saker att minnas känner jag mig ändå ganska lugn. Det känns bra att fara till Ukraina för jag kan lita på Jesu omsorg om oss och på Hans löfte att Han är med oss varje dag till tidens slut. Det lugnar mig också att sjunga lite då och då en sång som min guddotters 3 år gammal storasyster sjunger så vackert i sin kvällsbön varje kväll:

Jesus kom in, rena mitt sinn.

Kom in i mitt hjärta, Jesus.

Kom in, bo kvar, min styrka var.

Kom in i mitt hjärta, Jesus.

//Sanni