Vad har hänt under veckan...

Tjänare! Jag har inte haft tillgång till internet under veckan så här kommer ett låååååångt inlägg. Jag har skrivit lite dagbokligt och lagt datumen som mellanrubriker så att det är lite lättare att läsa, kanske...

Men nu kör vi!

6.7.2013

 Så igår åkte vi från seminariet till lägret i Rybakovka.  För en glad överraskning kom också Gennaldy Miller och hämta oss till lägret. Då åkte vi med två bilar: Anders och Petra i biskop Victors bil och jag i Gennaldys bil. Allt kändes så skönt: vi hade just fått duscha och klä rena kläder på oss och sen fick vi resa till lägret. På vägen hit kunde jag inte låta bli att le, det var så vackert med de stora och vackra fälten fulla av solrosor! Så otroligt vackert!!!

Vyn från vårt första rum.

På lägret fick vi möta lägrets verksamhetsansvarig, men kommunikation med henne var lite seg. för hon inte kunde engelska och vår egen tolk hade inte kommit än på lägret. En av läraren fick tolka till oss, hon själv sa att det var jobbigt att tolka eftersom hon inte var professionell och viste inte alla ord. Men vi var väldigt tacksamma om henne, utan henne skulle vi inte ens kunna kommunicera med andra på lägret. Och det sa vi också till henne! Vi fick se våra rum: jag och Petra fick ett rum med dörren mot Svarta havet! Vilken vy! Och Anders fick en väldigt rosa och stort rum med fyra sängar! Men sen vi bytte rum direkt på kvällen för vi fick idag vår tolk, Tanja, hit och hon kommer att bo med mig och Petra så vi tänkte att det är lättare att byta rum direkt. Så farväl, fin morgonvy. 

Svarta havet

Men havet är ändå lika nära oss som det var där i andra rummet, i morse for jag och Petra för en morgonsimning i Svarta havet, vilket tydligen kommer att bli en av våra morgonrutiner här. Ganska lyxig, tycker jag. Havets närhet har också en liten nackdel. Det är väldigt fuktigt i vårt rum. Delvis det kan också vara byggnadens fel, men jag tror att havet har också sin del i den här fuktigheten. 

Igår firades det någon slags kvällsfest/program också. Först fick vi höra vem från vilka internatskolor hade vunnit i olika sports, bl.a. volleyboll och fotboll. Festens tema var Ukrainas seger i andra världskriget. Vi fick se och höra flera olika shower av sång, dikt och dans och sen också små avsnitt från gamla filmer och bilder från kriget. De unga som visade sina talenter under kvällen var jätte duktiga! Det känns väldigt tråkigt att ens fundera på det hur lite de där barn och unga får använda sina gåvor så liten i sitt liv.

Idag borde vi ha vår första lektion, men det blev inte av utan vi diskuterade med lägrets Zoija om våra lektioners innehåll. Och nu verkar det vara så att istället att ha alla lektioner valfria för barn, är våra lektioner om kristen etik och diskussion-timmar obligatoriska för alla, men sen social skills –lektioner, där vi undervisar dem olika språk(engelska, finska, svenska, tyska, spanska) och annat t.ex. musik är valfria. Det finns 750 barn här på lägret, vilket betyder att vi kommer att undervisa samma lektioner flera gånger. Barnen är färdigt delade i 11 grupper så vi behöver inte oroa oss om grupperna. Sen vi räknade med Petra att det är sammanlagt 3 lektioner per grupp under lägret, för det är en lektion per dag och en grupp per lektion. Det finns några utmaningar med det att det är bara 3 olika lektioner:

·      innehållet måste vara väldigt bra planerat och genomtänkt  man måste kunna variera lektioner så att det är passliga för alla 11 grupper som har barn i olika ålder (de barnen/unga här är 6-17 år gamla)  man ska göra så intressanta lektioner att man själv orkar undervisa dem 11 gånger. Men det positiva här är det att man har lite tid också att utveckla sina lektioner när man ser att någonting inte funkar så bra.

O-kyrkan i byn

Idag besökte vi med lägrets verksamhetsansvarig den lokala byns ortodoxa kyrka. Kyrkan var ganska ny och modern jämförd till de andra ortodoxa kyrkor jag har sett, men ännu väldigt vacker. Det finaste sak med ikonerna är det att när man tittar på dem, behöver man inte kunna något språk! Orsaken till besöket var det att verksamhetsansvariga behövde en bunt små ljus för kvällens fest.

Dans i Ivana Kupala.

Brinnande Ivana Kupala.

I kväll firades det Ivana Kupala-fest som har väldigt starkt sina rötter i ockultismen, men folk inte inser det vara så farligt, tydligen. Först vad det lite dans runt en pyntat träd och sen runt en stor docka. Sen fortsatte vi till stranden där dockan tändes och sändes till havs, vilket representerar att skicka bort allt ont. Sen tändes det en stor eld och folk dansade/sprang runt den. Sen när den hade brunnit tillräckligt, började unga par springa och hoppa över elden, vilket ger åtminstone ett års lycklig fortsättning till förhållandet. Det var väldigt jobbigt att tacka nej till alla de där inbjudan att delta i dans och eld, för vi inte ville delta i det pga. festens ockultist bakgrund men folket inte tycker att det är någonting farligt, ”Ukrainian tradition! Ukrainian tradition!” försökte en kille övertyga oss.

7.7.2013 

Idag kommer vi möjligtvis hålla vår presentationslektion till barn, alltså berätta lite mer om oss själva och om våra hemländer, Sverige och Finland och sen sjunga lite på finska och på svenska. Vet inte ännu om denna lektion blir av, för här verkar vara sådan ande att ”inget lyckas men allt ordnar sig.”

Kulturen. Ja, såsom jag anade tidigare här i bloggen, det är så att jag inte får bära t.ex. mina egna väskor. Under första kvällen på lägret, bar en 13 år gammal kille både min tunga ryggsäck och Petras stor väska plus 6x1,5 liter vatten på samma gång från vårt första rum till vårt nuvarande rum, avståndet mellan rummen är typ 500 meter. Helt sjukt. Men då är det inget under att även unga killar här ser väldigt tränade och muskulösa ut. De bär ju allt och gör mycket mer fysiskt arbete och idrottar mer än t.ex. lika gamla killar  i Finland. Man känner sig som prinsessa här när killar gör allt för oss, men samtidigt min ”jag själv”-attityd dyker upp ganska ofta. Eller sen är det omedvetet att jag vill själv bära mina egna väskor osv. för jag vet att i Finland det inte kommer att hända att någon annan skulle komma och bära mina saker, så det är inte fiffigt att bli van vid med så här bra service, haha. (Gratis tips för finska (och svenska) män: skärpa er! ; >)

Och på igår kvällens fest när vi gick barfota på stranden fick vi inte ens bära våra egna skor, Sergei, den killen som bar våra väskor, tog hand om dem. Sen när vi kom från stranden gav han oss våra skor så att vägens stenar inte skulle göra ont i våra fötter, men förstås våra fötter var smutsiga så han började rena dem från sanden. Han är en väldigt gullig kille: redan under första kväll kom han till oss och berättade att han går varje söndag till kyrkan och hjälper prästen där. Sen han har en ikon om Jesus Kristus och han ber framför dem varje kväll. Sen han frågade om han får be för oss i sina kvällsböner. Jag är lite övertygad av allt det intresse och kärlek han och andra barn här har visat oss. Förstås det finns språkmurar men ibland räcker det med en vänlig leende och några ord: ”Привет! Как дела?” (Kanske jag lär mig nya ord så småningom. )

9.7. 2013

Igår fick vi börja med vårt program med första gruppen.  Först hade vi en 10 minuters presentation om oss själva, sen jag och Petra dramatiserade bibelberättelsen om det borttappade fåret. Efter berättelsen hade vi en engelskalektion där vi gick genom hur man presenterar sig själv, hur man säger god morgon/dag/kväll/natt, gick genom numren 1-20 och färger. Sen lekte vi lite tillsammans. Senare på eftermiddag hade vi diskussion i gruppen om rökning och också diskussionen avslutades med lekar. Lektionerna och diskussionsstunden var omtyckta av både barn och vuxna(gruppens tutorer).  Det var otroligt fint att se hur barnen ville lära sig nya saker och hur de var glada när vi lekte med dem! De frågade direkt när vi kommer nästa gång. Oj, de är så söta!

Simningssällskapet.

Senare på dagen tog vi det lugnt och låg på stranden i solen och simmade där emellan. Tyvärr hade vi lite äckligare simningssällskap: medusor, små och stora. Det kändes skönt att bara ligga där och låta solens värme fastna på huden. Under vilostunden chockerade jag och Petra vår tolk genom att berätta

om hur finnarna är nakna i bastun och hur i många familjer hela familjen badar bastu tillsammans. Tydligen nakenhet är lite tabu här nere…

På kvällen var det disko till barnen, igen, för det är sommarlov nu. Barnen här tycker om att dansa och hela tiden måste det höras musik. Här nästan varje barn och unga som har en mobiltelefon med musikspelare lyssnar på musik genom telefonens högtalare. Musik är alltså en väldigt viktig del av livet.

Diskokvällarna är också bra tillfällen för oss, för då barnen är mer öppna och de kommer lättare att prata till oss. Det är nog lite jobbigt när vi är tre som inte talar ryska, tiotals barn som alla vill samtidigt prata med oss och bara en tolk. Men ändå har vi kunnat skapa bra kontakter med dem. Till exempel en tjej, Jelena, kan komma många gånger under kvällen och krama mig för några minuter och sen går och dansar lite igen. Det, att hon kommer till mig och ”tankar” kärlek, känns lite ledset, för det visar nog väldigt tydligt att hon inte har fått tillräckligt kärlek och acceptans, men samtidigt jag är glad att hon känner sig trygg och accepterad i min närvaro, fast vi inte har gemensamma språk. Likadan längtan till kärleken och närheten syns i andra barn också, för vi får här en massa kramar varje dag. Min oro är det att dessa barn, speciellt tjejer, börjar söka acceptans, kärlek och närhet i fel ställen.

Idag har det varit lite jobbigare dag, för jag har varit väldigt trött och irriterad hela dan. Idag har jag varit också extrafrustrerad om det att jag inte kan ryska. Kommunikationen med unga är jobbigt när man inte har ett gemensamt språk och några unga inte ens försöker hjälpa oss att förstå vad det säger utan de bara pratar och sen skrattar efter det. Men man måste bara kämpa vidare, kanske det blir lättare under tiden...

Vår kära toalett.

Igår konstaterade vi med Petra att det är konstigt hur snabbt man blir van vid med olika saker, t.ex. hygiennivån här är ganska låg: inget är steril-rent, några av barn kan lukta väldigt illa, toaletten är i förskräckligt skick, duschen funkar inte så bra och det finns smådjur (myggor och andra vänner) både

inom- och utomhus. Första natten här med alla spindlar och myggor runtomkring rummet och i sängen, var väldigt jobbigt. Men nu funderar man inte ens på det länge. Fast det är nog roligt att se hur lokala tjejer blir förskräckta av ett bi eller något annat smådjur men jag kan hålla mig lugn (min mamma är biodlare och det har jag lärt mig av hennes intresse att det inte lönar sig att börja skrika, springa och vifta med händerna), t.ex. igår kväll vi hade en liten trollslända i vårt rum och jag fick vara den som jagade efter den och tog den ut. I’m such a bug hero, ha ha.

Den andra saken jag har märkt att jag har blivit van med är att vi äter här bara tre gånger om dagen: frukost kl.8:45, lunch kl.13:45 och kvällsmat kl.19:30.  Här är så varmt och matportionerna är så stora att man inte ens hinner bli hungrig mellan måltiderna. Maten här är ganska gott, men de som har en låg-kolhydratrik diet skulle inte klara av här, för här på tallriken är kanske 15% kött, 80% potatis/pasta/ris eller motsvarande och grönsaker bara 5%. Och orsaken är förstås det att vi äter mest det som är billigaste. 

En bra sak som jag har också blivit van vid: att gå till gymmet varje morgon

10.7. 2013

"Hei, minä olen Petra. Kuka sinä olet?"

Idag höll vi vår första finska lektion! Det var faktiskt ganska roligt att se hur barnen lärde sig hur man hälsar andra och presenterar sig själv på finska, och speciellt när de skrev upp finska fraser med kyrilliska bokstäver. Efter lunchen hade vi diskussionsstunden med barnen, men plötsligt blev det en diskussion mellan oss och gruppens andra tutor, som ville höra om vi hade lösningar till det hur de äldsta unga i barnhemmen skulle kunna börja sina liv som ansvarsfulla vuxna efter de har flyttat från barnhemmet. Efter diskussionen lekte vi med barnen.

Efter lekstunden började vi gå mot vårt rum. Före vi hann in, kom det en killgrupp som igår hade lite retat mig för mina okunskaper i ryska. De började reta oss igen, alltså prata ryska och ville att vi hade svarat ”da” till deras frågor. Snart hittade jag på att jag hade min footbag med mig och jag hämtade den och vi började spela med killarna. Vi hann spela ganska länge före vår tolk råkade gå förbi oss. Då började killarna kommunicera med oss via henne och snart vi märkte att de bara ville vår uppmärksamhet och tid. Footbag for the rescue!

11.7. 2013

Precis när det kändes att våra lektioner har blivit lite rutin-liknande, ville dagens gruppen lära sig tyska! Grejen är det att av oss tre bara Petra kan tyska. Men lektionen gick bra och till och med jag kunde fungera som lärare under lektionen.

Annars dagen har varit ganska stressig och jobbig. Myndighetskontakter har orsakat flera problem och därför har instämning i vårt team varit ganska känslig. Men lyckligtvis några timmar på stranden och i Svarta havets stora vågor var en bra medicin för vår ångest.

Tävlingar i småbarnens disko.

Under kvällsmaten kom en liten tjej, som serverade maten i vårt bord (barnen jobbar i köket och matsalen gruppvis varje dag) och berättade att vi får en överraskning när vi går från matsalen. Utanför matsalen stod en 15 år gammal kille och väntade på oss. Han hade en liten present för var och en av oss. Den här presenten var inte den första av den här killen och hans bror som vi har fått här, för de har nämligen givit oss åtminstone en present varje kväll. De här killarna är tvillingar och de jobbar som städare i en fitness club i byn. Officiellt är dessa två föräldralösa, för deras pappa övergav familjen länge sen och deras mamma har så svårt drog-/alkoholproblem att hon har förlorat sin rättighet att vara deras mamma. Men ändå de här killarna jobbar och skickar pengar till sin mamma och besöker henne när det är bara möjligt. Tvillingarnas kärlek är någonting överväldigande att jag bli alltid väldigt rörd när jag ens tänker på den. Hur kan de älska sin mamma så mycket och hur kan de älska andra människor i sin omgivning när de har själv blivit övergivna och så malträterade i sitt liv? Det här går till samma kategorin med Kristi kärlek mot oss: jag kan uppleva och se den, men jag kan inte förstå den.

Kinesiska lyktan.

Tvillingarna bjöd oss in i en disko för de yngsta barn på lägret. På diskon hade de olika tävlingar och lekar och dans. Sen till slutet av diskon tände tvillingarna en kinesisk lykta.

Efter diskon sa tvillingarna att de skulle vilja köpa oss en likadan lykta och gå med oss till stranden och tända den där. Och snart en av de sprang till en butik i byn och köpte en för oss. Det var så vacker! Måste säga att dessa killar är mina hjältar och att jag aldrig har varit så stolt över någon som jag är över dem! 

13.7.2013

Igår hade vi möjligheten att klippa oss, och både Petra och Anders använde den här möjligheten. Och resultaten var väldigt bra! Annars gick med packning och väntande, för meningen var att åka till Nikolaev på kvällen, men planerna förändrades hela tiden. Ganska frustrerande, men till slut kom vi framme till Nikolaev kl.1.20 i natt.

Idag har vi fått slappna av och vi har besökt också en stor supermarket för att handla saker och ting för våra lektioner. Och här sitter jag nu i vårt rum ovanför församlingssalen och funderar vad vi skulle äta för kvällsmat.

Imorgon får vi spela och sjunga i dagens gudstjänst. Spännande.

Allt är bra, over and out.

//Sanni