Möten med verkligheten och livets realiteter.

Hallå! Här kommer igen en liten rapport om veckans händelser:

15.7.2013

Församlingssalen i Nikolaev.

Nu sitter vi i Millers skåpbil på vägen till Rybakovka. Helgen var väldigt avkopplande och det kändes bra att bara vara utan något större program. Igår fick jag och Petra spela och sjunga tre låter på finska i gudstjänsten. Gudstjänsterna här är lite annorlunda än de som jag brukar vara med hemma i Finland. Jag tror att största orsaken till det är det att församlingen inte har egen präst utan församlingsmedlemmar tar ansvar om olika punkter av gudstjänsten. I gårdagens gudstjänst sjöng vi många ryska psalmer, sen var det bibelläsning och några tal, Gennady predikade. Några församlingsmedlemmar läste någon text till hela församlingen. Förbön var sådan att var och en som bara ville fick be högt för de saker man hade på hjärtat.

I morse har jag vaknat kl. 6.05, för frukosten var kl.7 och planen var att vi skulle åka kl. 8. Men planerna ändrades lite för flera saker skulle tas hand om först. Närmare niotiden började vi köra mot Rybakovka. Idag ska många saker talas om och möjligtvis kommer vårt program lite att förändras, och förhoppningsvis så att man faktiskt skulle kunna veta hela veckans program i förhand. Hittills har vi levt så att varje morgon får vi veta vilken grupp vi besöker på den dagen och sen under dagen får vi veta mer vad annat kommer att hända, vilket har varit ganska stressande, men också lärorikt, måste man säga. Här lär man sig att vara flexibel.

Vi märkte direkt att vi var saknade under helgen. Till och med några av lägrets personal kom och kramade oss när de såg oss. Och barnen gjorde detsamma. Många kom och sa att de hade haft det väldigt tråkigt när vi var borta.

Vi trodde att vi inte skulle hålla lektioner idag men vi ändå höll en lektion till en grupp av utvecklingsstörda barn, vilket var lite mer utmanande än vad vi har haft tidigare, men lyckligtvis vi hade Luda, vår tillfälliga tolk, som var väldigt duktigt med dessa speciella barn. Man märkte direkt att hon jobbar på branschen också; hon jobbar som lärare i ett internat.

Medan jag och Petra tog tupplur efter lunchen(vi var väldigt trötta!) hade Gennady och Anders ett möte om det hur vi ska arbeta här i fortsättningen. Det kom upp att några av lägrets personal hade använt mer auktoritet över oss än de i verkligheten har och nu är det så att vi kommer att ha mer program under dagarna.  Vårt dagliga schema ser ut så här:

(7.00 upp och till gymmet)

8.45 Frukost à Bönestund efter frukosten

11.20-12.20. Bibel- och språklektion med dagens grupp

Efter lektionen planerar vi program för nästa dag

13.45 Lunch

Efter lunchen har vi siesta till 16.30.

16.30.-17.30 Diskussion med dagens grupp

Efter diskussionsstunden höller vi kreativa lektionen: vi spelar gitarr och sjunger några låter, sen berätta kanske en bibelhistoria och kommunicerar med barnen som kommer till oss. Detta är alltså helt frivilligt för barn.

19.30 Kvällsmat

20.30 Discotime!(Fri kommunikation med barn)

23.00 Dags att sova.

Det känns väldigt skönt att ha en ordentlig tidtabell. Förstås det kan komma några förändringar, men man ändå vet nu mer om sin kommande dag än vi visste förra veckan.

Efter Anders och Gennadys möte åkte de två till Odessa, för Anders ska åka tillbaka till Sverige på onsdag, så han hinner nu lite lugna ner sig efter dessa arbetsfulla dagar.  Det var bra att han var här med oss från början så att vi fick planera och fundera tillsammans hur saker och ting borde göras och hur vi kan utveckla vårt arbete.

Efter att vi hade sagt farväl till Anders höll vi en lekstund för barn. Några av dessa barn var från gruppen vi besökte tidigare idag och resten av dem var sådana som gick förbi, såg oss spela och ville komma med. Det var en trevlig stund, och till slutet när jag och Petra inte orkade springa med barnen, fick vi märka att de kunde fortsatta utan oss. Och det är delvis meningen med dessa lek-/spelstunder: att lära barn nya lekar och spel så att de kan själv börja spela när de bara upplever så.

Efter kvällsmaten var det disko, som vanligt. Tvillingarna, som jag berättade i förra inlägget, hade köpt oss en kinesisk lykta igen och vi for och tände den på stranden. De gav oss igen en gåva; små mjukisormar den här gången. Vi har nu så pass många mjukisormar att vi började kalla oss själva ”the Snakegirls”, haha.

16.7.2013

Bilder för vår första kreativa lektion.

Idag hade vi vår första kreativa lektion. Först var det lite svårt att hitta ett ställe var vi skulle kunna vara så att barn hittar oss men så att det inte är för mycket oljud runtomkring oss. Till slut satt vi ändå till ett ställe nära högtalare som spelade musik konstant, men vi struntade i det och började spela gitarr och sjunga olika sånger på finska. Snart kom det några barn och lyssna på oss. Mellan sånger diskuterade vi med barnen, och då och då ville några av dem själv testa spela gitarren. Lyckligtvis hade jag med mig några gitarrackord ritade på papper, så det gick också att lära dem någonting de inte kunde tidigare.

Jag också lagade en fågel!

På lektionen för dagens grupp berättade vi om kung David, lärde dem lite engelska och sen lagade vi alla en origami-fågel. På dagens diskussionsstund märkte vi att rökning är väldigt genomtalat tema också här i Ukraina, så det inte lönar sig att prata mer om det längre. Istället ska vi fokusera mer på deras framtid och vad de vill jobba med osv, någonting som kommer dem nära. Men ändå det verkar vara så att unga här är utan hopp i sitt liv, för de bara skrattade på oss när vi frågade vart de skulle vilja åka om de skulle kunna välja. Det känns nog lite löjligt att ens fundera vart man skulle vilja åka om man inte ens är säker om det vad man gör med sitt liv nästa höst.

17.7.2013

Idag slog verkligheten i ansiktet och hårt. Vi fick höra om några småbarns historier och dagen har gått med att smälta de här historierna: olika slags vålds, sexuellt övergrepp, försummelser, allvarliga sjukdomar, etc. Och allt detta bara därför att deras föräldrar har gjort dåliga val i sitt liv och har varit okunniga att älska och ta hand om sina barn. De här barnen måste bära de här fysiska och psykiska ärren dem med sig hela sitt liv. Och deras bakgrund orsakar också det att ingen vill adoptera dessa barn, så deras framtid ser väldigt mörkt ut. Och samtidigt kan jag inte förstå hur dessa barn kan vara så glada och fulla av livsglädje. Allt detta går över mitt förstånd. Dessa barn behöver kärlek och sådana vuxna som de kan lita på, för de inte har haft dem i sitt liv tidigare. Jag kan inte förstå hur någon skulle vilja skada så mycket sitt eget barn. Jag är så arg och så ledsen samtidigt. Jag kan inte tåla det här.

Förstås blir man också lite orolig för sin egen hälsa för några av barns sjukdomar är smittsamma och också ganska allvarliga. Man får gärna be för oss att Gud skulle beskydda oss från allt ont här.

Dagens kreativa lektion gick ganska bra, vi började med att sjunga och spela några låter på finska, sen berättade skapelseberättelsen med hjälp av bilder och diskuterade om hur man borde behandla skapelsen med de barn som var med oss. En av dem berättade ett gott råd han hade hört av en vise man: ” Om du skratta åt någon annan människa, skrattar du åt Guds skapelseverk.” Till slut sjöng vi några sånger på ryska, vilket var bra för då behövde vi inte så mycket vår tolk och hon fick vila då.

18.7.2013

Dagen har gått ganska fort förbi, delvis därför att man fortfarande funderade på de där sakerna man hörde igår. 

Efter flera missförstånd och förändringar på tidtabellen bestämde vi hålla kreativa lektionen före diskussionsstunden och de båda på samma stället. Detta var Tanjas förslag och personligen var jag lite skeptisk mot det. Men vad bra att vi gjorde just såsom Tanja föreslog, för både kreativa lektionen och diskussionen var succéer! Jag och Petra var på plats typ tio minuter före Tanja och satt på en bänk och väntade. Snart började barn komma till oss. Snart det far flera av dem runtomkring oss. 
Just då ringde Anders för att kolla vårt läge och berätta att han hade åkt tryggt hem till Svea-mammas famn. Medan jag pratade med Anders började Petra visa barn bilder av djur som vi hade ritat tidigare under dagen för nästa engelska lektion. Petra hade bra kommunikation med barnen utan Tanja och sen när hon kom, började vi sjunga lite på ryska. 
Sen berättade vi om syndafallet, med hjälp av fina bilder förstås. Efter bibelberättelsen sjöng vi igen på ryska, och barnen tyckte jätte mycket om att sjunga fast låtarna var obekanta för dem. Sen började vi direkt vår diskussionsstund med barnen. Vi diskuterade om vänskap: hurdan en god vän är, vilka egenskaper en god vän har, vad en god vän ska inte göra till sina vänner, hur man gör när man gör ett misstag gällande sina vänner etc. Barnen gav oss väldigt bra svar och man märkte att några av dem hade funderat mer på saken. Det bästa rådet jag fick av dem var att en god vän inte biter sina vänner, måste komma ihåg detta. Sen kastade vi bollen till barnen och sa att de får fråga oss vad som helst. Vi förväntade att de skulle fråga om oss och Finland såsom tidigare grupper hade gjort. Men de här barnen frågade om våra vänner och sen kom det många frågor om olika svåra situationer inom vänskap, och vi försökte svara så bra och smart som bara möjligt. Det att diskussionen handlade bara om temat från början till slutet var en positiv överraskning för oss, fast det har nog varit vårt mål redan från början. Det kändes så skönt att lyckas med val av temat och annars också. Gotta love my job right now!

I kväll fick vi en oväntat annons att vi måste flytta från vårt rum i morgon bitti, för det kommer mer folk som behöver också en logi, så före vi for till disko packade vi mest av våra saker så att allt går så smärtlöst som bara möjligt i morgon bitti. 

Efter diskon for Petra väldigt tidigt och borsta tänderna. Hon var borta ganska länge och om en halv timme ringde Tanja: "Petra has a date with a boy, but she will come back soon, don't worry!" Haha. Undrar bara om detta handlar på något sätt min födelsedag i morgon...

19.7.2013 (Min födelsedag!)

Taket, golvet, fönstret och 2/4 sängar i vårt nya rum.

I morse flyttade vi. "You loose nothing when you get to your new room!" var ett löfte som vi fick just före vi började bära våra saker till det nya rummet. Den enda goda med vårt nya rum är placering: vi är precis bredvid stranden. Men annars var vi väldigt besvikna: man kan se marken genom hål på golvet, samma sak med väggarna, fönstret är sönder, rummet är smutsigt, och nära barnens boningar så vi knappast ha möjlighet till egen frid... Okej, detta låter såsom vi skulle vara världens värsta snobbar men vi känner oss väldigt otrygga i rummet: dörren ser ut såsom någon hade brutit sig in genom den och man kan låsa dörren bara med ett hänglås. Vi vågade inte lämna någonting värdefullt i vårt rum utan att någon av oss var där, vilket ledde till det att jag satt i vårt rum och spelade gitarr medan Petra och Tanja for till byn och köpte bussbiljetterna till Nikolaev vart vi ska i kväll. Men möjligtvis får vi vårt gamla rum tillbaka på måndag eller sen skaffar vi ett annat logi för oss själva, för känslan om trygghet är någonting som är så viktigt att vi inte kan lämna den! Allt detta få det kännas att vissa personer, som har makt, uppskattar inte oss och vårt arbete.

Några av mina födelsedagspresenter/överraskningar

Men dagen har nog innehållit också bra saker. Jag har fått flera gratulationer från folket här och sen flera sms:ar från Finland och Sverige. Och sen Tanja, Petra och några barn här har ordnat olika överraskningar åt mig under dagen. Så nu fick jag också veta vad Petras "date with a boy" verkligen handlade om, heh. Jag känner mig väldigt omtyckt!

När Tanja och Petra kom tillbaka från byn packade vi snabbt alla våra saker och började gå mot busshållplatsen. I vårt rum lämnade vi bara typ godis, vatten och allt vårt sysselsättningsmaterial. Efter en och halv timmes guppiga bussresa var vi framme i Nikolaev. När vi hade fått sätta våra grejer på sin plats i vårt rum och tvätta våra smutsiga fötter gick vi till den lokala mataffären och handlade lite kvällsmat åt oss. Oj vilken skön känsla att få själv bestämma vad man äter och hur mycket! Man märker att vi har blivit lite trötta på det hur noggrant maten på lägret är ransonerad och att man har bara två alternativ: att äta maten eller lämna maten.

Sen före läggdags fick jag ett Skype-samtal av mamma och pappa och fick också se min käre katt, Tassu, som bor hos mina föräldrar medan jag är här. Lite hemlängtan och kulturkrock kan möjligtvis märkas men ändå älskar jag att vara här!

// Ett år äldre Sanni