Dag #3 i Odessa.

Ja-a. Nu sitter jag här i vårt rum och skriver medan Petra ännu sover...

1. Texten i tyska lutherska kyrkans dopskål.
2. Altaret i tyska lutherska kyrkan.
3.  En söt (hemlös) katt
4. Chauffören fixar sin lastbil, mitt i vägen.

Igår hade vi en ledig dag i Odessa. Vi gick runt omkring i centrumet, besökte bl.a. tyska lutherska kyrkan, ortodoxa kyrkan och sen några "must see"-ställen och lunchade i en trevlig restaurang. Sen fick vi också växla pengar och skaffade ukrainska nummer för oss (med min finska operator det kostar 2,65€/min att ringa och 1,07€/min att ta emot ett samtal så det är ganska smart att ha ett ukrainskt nummer...). Sen på vägen hem (alltså till teologseminariet) körde vi via flygfältet och kollade om våra bagage skulle ha kommit. Hemma vi lagade mat tillsammans. Det kändes ganska skönt att göra något praktiskt tillsammans. Vi har också bett och sjungit väldigt mycket tillsammans igår, vilken skoj!

1. Anders var lite trött efter vår promenad i stan.
2. Jag och min poet-kompis.
3. MAT!

De säger att man har inte varit i Odessa om man inte har suttit i den här stolen.
Nu har jag varit i Odessa.

Lisää kuvateksti

Och nej, våra bagage hade inte kommit. "We can't guarantee anything." Typisk ukrainsk service, heh heh. Så nu började det dagen nummer tre i samma kläder. Men igår köpte vi lite schampo, tvål och sånt, så att man inte känner sig så äcklig nu. Det finns litet hopp att vi skulle få våra bagage idag men om inte, vi måste gå och shoppa. Jag har lite mixade känslor om det här att våra saker är någonstans vi inte ens vet. Samtidigt tycker jag att det här är inte så farligt, det är ju bara materia, vi kan köpa nya kläder och försäkringen/flygbolaget betalar dem tillbaka senare. Men samtidigt funderar jag på alla de där kläder och grejer som jag hade där i ryggsäcken, på ett sätt de har också lite affektionsvärd, om man nu kan säga så. Men det här är ett bra sätt (fast ganska jobbigt sådant) att lära sig bort från att älska mammon.
Och sen har vi också funderat på det att i världen finns ju människor som inte ens äger mer kläder som vi har på oss nu. Igår bad vi också för detta och sen började vi bara skratta när någon av oss citerade Jesu ord: "Och varför gör ni er bekymmer för kläder? Se på ängens liljor, hur de växer. De arbetar inte och spinner inte. Men jag säger er att inte ens Salomo i all sin prakt var klädd som en av dem. " Vi insåg hur vi hade oroat oss i onödan. Och det där bibelordet fortsätter också bra:  "Om nu Gud ger sådana kläder åt gräset, som i dag står på ängen och i morgon kastas i ugnen, hur mycket mer skall han då inte klä er? Så lite tro ni har!" (Matt 6: 28-30)
EDIT: Vi hade ju ganska lite tro, för vi fick just reda på att våra bagage hade kommit till flygfältet! Och nu är Oleg och Petra på väg dit för att hämta dem! HALLELUJAH!!!!!!! 

Och idag ska vi åka med SELKUs biskop Viktor Gräfenstein till lägret i Rybakivka. Så det finn inte så mycket tid före det riktiga arbetet börjar. Nu börjar det bli spännande... yalk!

Guds omsorg om oss är så otroligt. I hope I have learned my lesson now...

// en väldigt glad Sanni

PS. Oleg sa till mig igår: "Remember, this is your home for next two months" Det kändes ganska fint att någon på det där sättet välkomnar mig hit. Nu kan jag säga: "я дома."