Förändringar, igen...

Nu sitter jag i mitt rum i Nikolaev och försöker fundera hur jag ska berätta om två senaste veckor kort och koncist.

Vår nya, trygga logi!

Förra veckans måndag fick vi en ny logi för det var fullt på lägret pga. lägrets stora idrottsevenemang där besökte flera viktiga personer från statens håll så vi fick flytta. "It's very close to the camp, only 500 meters... Wi-Fi and everything", lovade lägrets direktor som ägde det stället vi var på väg. I verkligheten var de lovade 500 meter närmare 2 500 meter och ingen Wi-Fi hittades av min dator eller Petras telefon när vi var där.  Men annars var vi väldigt nöjda med vår nya logi: två rum i en liten semesterby. Stället var tryggt och det kändes väldigt skönt att ha eget badrum. Och tysthet under nätterna. Man verkligen kunde koppla av efter arbetsdagen! Nackdelen med boningen var avståndet från lägret: det tog typ 30 min att gå till lägret, vilket orsakade det att vi var tvungna att bära allt vad vi behövde under dagen för vi skulle inte ha tid för att bara promenera mellan login och lägret. Och sen på kvällarna fick vi gå tidigare från lägret för det kommer mörkt ganska tidigt och det är inte så tryggt att gå genom byn sent på kvällen.

Jag, Petra, Anja och Tanja med statyer,
 som barn har lagat av pappermassa.

Förra veckans måndag fick vi också en ny tolk: Tanjas vän Anja. Det har varit väldigt bra med två kunniga tolkar, för nu var det lättare att kommunicera med barn när man hade sin egen tolk under dagarna. Och sen det var lättare också för våra tolkar, för då under våra lektioner behövde vi bara en tolk så en av dem kunde ha en liten vilostund under arbetsdagen. Man ger oftast för lite beröm till tolkar och man glömmer för ofta att det är inte så lätt jobb att aktivt använda två olika språk samtidigt. Och sen här verkar det vara också så att tolken har ganska mycket press på sig, för allt feedback och all information faller på tolkens axlar, vilket är väldigt ojust.

Förra veckan fick jag och Petra en bra boost med planeringen och förverkligandet och har däremot tagit också mer ansvar, vilket har gjort våra tolkars börda lite lättare. Flow är en väldigt bra vän när den är närvarande, heh. Vi har b.la. ritat bilder om olika bibelhistorier för att göra berättande mer levande. Det kan vara att när jag kommer hem jag har material att publicera egen illustrerade Bibeln för barn.

En kväll kom en kille, Valik, till oss och sa att han hade ett meddelande från Gud: Det är inte bra att vi besöker barnens disko varje kväll, för där har vi inte vår fokus på Gud. Vi borde också tillbringa mer tid med Gud, alltså läsa Bibeln och be. Och att vi borde förlåta varandra, för bitterhet hindrar vårt arbete. Vi började direkt fundera över de där sakerna Valik hade sagt. Och alla dessa poänger var väldigt bra: Disko är inte den bästa miljön att prata om livets viktiga saker, människor är inte öppna för det, helt enkelt. Den egna och hemliga tiden som vi har tillbringat med Gud här har varit definitivt för kort, vi har inte sett på Honom utan på något annat. Och man måste erkänna att man sårar varandra när man arbetar intensivt med andra människor. Så vi bad om förlåtelse från varandra direkt på samma kväll.

Våra tolkar åkte till Nikolaev på fredagskväll, så jag och Petra fick klara av utan dem. Kvällen med barn var trevlig och det var fint att märka att de vill vara med oss oavsett om vi har tolkar med oss eller inte. De vill vara med OSS!!! Vilken härlig känsla!

Kristet ungdomslägret hölls i ett supervackert ställe!

På lördagsmorgon hämtade Gennadiy oss till ett kristet ungdomsläger som också ordnades i Rybakovka, ca.10 km från vårt läger. Pastor Oleg var en av lägrets ansvarspersoner och med honom vi åkte från lägret för att vila i Odessa under helgen. Helgen var avkopplande och skön. Olegs mamma var också på besök, och hon lagade den bästa versionen av borsjtj som jag har ätit hittills!

Denna vecka har vi fått bo igen i det rosa rummet vi sov under första veckorna här. Nu var det bara vi tre: jag, Petra och Tanja. Meningen var att vi skulle sova där bara tills Petra åker tillbaka till Finland, men till slut blev det så att vi fick sova där också efter Petra hade åkt, vilket var bra, för åtminstone jag är väldigt trött på all den här packningen.

Petra åkte från lägret i tisdagsnatt. Hela tisdagen var ganska hetsig, för vi ändå ville hålla vårt program fast Petra skulle åka. Den dagen var också hennes födelsedag, så vi hade lagat lite extraöverraskningar för henne. På kvällens samling före disko höll Petra ett tal. Barnen var ledsna att hon skulle åka, men också jag fick applåder när Petra sa att "fast jag åker idag, kommer Sanni att stanna här till slutet av augusti".  Det är bra att veta att också jag är omtyckt här, haha.

Två saker som jag tycker väldigt mycket om:
Petra och Svarta havet!

Nu det känns ganska tomt efter Petra har åkt. Jag har nu fått lära barnen att laga origami som var Petras uppgift tidigare. Jag har nu också hela ansvaret över alla andra saker som ska göras. Denna utmaning är ganska skrämmande men samtidigt jag tar den emot med glädje. Jag fick flera nya insikter av Petra under dessa veckor och nu är det dags att använda och öva dem i praktiken. Samtidigt finns den utmaningen att jag minns att jag inte behöver göra nu två personers arbete utan nu ska jag kombinera bara de bästa sakerna i vårt gemensamma arbete. Utmaningen är också att hitta tid att vara med Gud och läsa Hans Ord nu, när mitt ansvarsområde och arbetsbörda har blivit större. Och jag är väldigt tacksam för varje bön ni säger för mig!

Man börjar bli van vid med det att det kommer förändringar i planer åtminstone en gång i veckan, oftast flera gånger under en dag.  Spännande att se hur det blir nästa vecka...

//Sanni

P.S. Jag har funderat ganska mycket senaste tider det hur dessa två månader är annorlunda jämförda till mina två tidigare missions/voluntärresor till Ukraina. Under dessa två månader får jag faktiskt leva missionärens vardag. Ganska komiskt att jag inser det fast nu. Nåmen, bättre senare än aldrig. Här en liten video som handlar om saken: